Programförklaring

Ett av de råd jag skulle vilja ge mig själv som tioåring är att börja skriva en annan sorts dagbok.

Jag började visserligen skriva en, och fortsatte ett par dagar, eller kanske en vecka. Det var mördande tråkigt att göra – och skulle varit ännu tråkigare att läsa om jag fortsatt – för jag trodde att en dagbok skulle vara en sorts retroaktiv allmanacka. En loggbok: "idag hade vi matte och sen historia och sen åt vi fisk till lunch. Sen på eftermiddan..." Gah!

Det jag önskar att jag hade skrivit ner, det jag skulle velat ha kvar idag, är vad jag hade i huvudet då. Vad jag fantiserade om. Vad som kändes viktigt. Vad jag undrade över. Vilka smarta saker jag tänkte ut. En sån dagbok.

Förutom att det hade varit roligare att läsa, skulle det gett mig anlednig att öva mitt skrivhantverk regelbundet, så att jag vore skickligare idag. Till sist, och kanske viktigast, är en dagbok en plats där man kan klargöra sitt inre, sina tankar, sina känslor. Sätta upp mål. Inventera vad man är, hur man kommit dit och vart man är på väg. Växa: åtminstone ibland.

Det som hade varit en bra idé då, är en bra idé nu. Det här är ett försök (mitt andra) att skriva den dagboken, så att jag inte om trettio år ska behöva sitta och tänka likadant.

/D