Futtigt och blandat

Trumpspaning 2, del två

Det här är andra delen av fyra om att sortera i nyhetsflödet om The Donald

Del 1 Sound and Fury

Del 3 Armageddon by Trump

Del 4 Skandaler och kaos (kanske med någon formulering om cirkelknivparty)

Kategori två: futtigt och blandat

Det mesta som Trump, hans regering, eller republikanerna under hans eventuella ledning faktiskt åstadkommer, är inte speciellt viktigt. Mycket må vara uselt och oklokt, men det är sällan permanent eller storskaligt.

De drar en pipeline igenom ett indianreservat istället för bredvid det, satsar resurser på att utvisa fler papperslösa gästarbetare, eller försämrar villkoren för transpersoner i försvarsmakten. (Om det nu blir något av det sista, det kan mycket väl visa sig bara vara ett tweet och tillhöra förra kategorin.) Omoraliskt, oekonomiskt, skadligt ... men nästa president kommer att fatta andra beslut. Vare sig USAs framtid eller omvärld påverkas på något avgörande sätt.

Allt sånt här må vara upprörande i princip och avslöjar kanske vilka värderingar som vägleder besluten. (Och ibland frågar man sig: vilka värderingar då? Somliga beslut verkar bara vara nedrighet för nedrighets egen skull, som om den vägledande principen endast är "vilket beslut är mest provocerande för en välavlönad vänsterintellektuell storstadsbo?" Eller som komikern Bill Maher formulerade det: What would a dick do?) Men om du inte råkar vara amerikansk medborgare och har möjlighet (eller skyldighet) att göra något för att påverka, och om du inte råkar vara tex en av de ungefär sju tusen transpersonerna i USAs försvarsmakt, så är det inte mycket att ödsla kraft på.

Det är såklart någonstans mellan besvärligt och katastrofalt för de enskilda individer som drabbas, Trumps regering skapar personliga tragedier, men världen är full av elände. USA har inte monopol på homofobi, ekonomisk orättvisa och våld. De som styr just nu vill i många avseenden göra saker värre, och det är värt att veta, helhetsbilden är viktig, men de enskilda detaljerna är banala och deprimerande.

Och om du ser något som gör dig heligt rasande, kom ihåg att just det var kanske vitsen med kråksången. Särskilt om du kände dig manad att dela något på sociala medier.

Sound and fury

Trumpspaning 2
Fyra nyanser av nyhetstrump

Den här posten blev lång, så här är intro och del ett, plus länkar till fortsättningarna.

Del 2 Futtigt och blandat

Del 3 Armageddon by Trump

Del 4 Skandaler och kaos (kanske med någon formulering om cirkelknivparty)

Då kör vi.

För den som inte fastnat i Trumpsåpan som följetong, utan försöker hålla sig a jour mer av pliktskyldig känsla att det kan vara viktigt, finns ett omvänt problem. Hur att inte drunkna? Donald Trump alstrar en ström, ett skyfall, en syndaflod av ”nyheter”. Eller i vart fall nyhetsrapportering. Ofta framförda i desperat falsett. Twitter! Krig! Diktatur! Fittgrepp! Skällsord! Mera twitter! … det tar bara inte slut.

Så hur gör man för att orientera sig, hur gör man för att sortera flödet om man nu inte vill ägna fyra timmar om dagen?

Jag har ett förslag. Dela upp nyheter om Trump i fyra kategorier och välj om de är värda någon uppmärksamhet.

Kategori ett : brus.

Någonstans mellan 75% och 90 procent av allt som rapporteras om Trump har nämligen inga som helst konsekvenser. Mycket är enbart lyteskomik: Trump kan inte ta i hand som en vanlig människa. Trump ägnar arbetstid åt att twittra om Meryl Streep, när han inte gör det klockan tre på morgonen. Trumps stab anstränger sig att få in hans namn så ofta som möjligt i sitt informationsmaterial, eftersom det ökar chansen att han ska fortsätta läsa.

Det må vara oemotståndligt som komik, men det är också meningslöst, det innehåller ingen ny information. Vi vet redan att Trump är den mest underkvalificerade presidenten i USAs historia. Trump själv vet ingenting om någonting (annat än fastighetsbranch och golf) och vad värre är, han är övertygad om att det inte spelar någon roll. Han är väldokumenterat självupptagen och omogen och såvitt vi kan bedöma också något slags rasist och chauvenist på riktigt, i den mån han kan upprätthålla konsekventa övertygelser. Han skiljer inte på sanning och önsketänkande, ens när det skulle gynna honom själv.

Ingenting är kort sagt för dumt, omoraliskt eller futtigt för Donald Trump. När du vet det, behöver du inte mer nyheter som bekräftar saken. Du är klar. Ytterligare illustrationer av hans slipslängd eller filmsnuttar där han låtsas köra brandbil kan hjälpa oss att skratta bort obehag, men de tillför ingenting.

President trump gör också (om det nu är rätt ord i sammanhanget) överraskande mycket som inte gör någonting. Politiska åtgärder utan följder.

Mitt favoritexempel: Han har skrivit ett presidentiellt dekret (executive order) som säger att ”för varje ny reglering som antas, måste två andra upphävas”. Problemet med den handlingen är att den är juridiskt meningslös. Presidentämbetet är verkställande. Lag stiftas – och upphävs – i de federala eller delstatliga parlamenten. Det här dekretet är i princip ett högtidligare tweet. Och tänk en stund på hur det här ”beslutet” skulle administreras om det hade haft något slags laga kraft … Vilken kommitté skulle gå igenom existerande lag för att granska, utvärdera och föreslå två förbud att upphäva för varje ny giftig kemikalie som skall regleras?

Detsamma gäller Trumps budget, som fyllde tv och tidningar i ett par veckor. ”Drakonisk och ogenomtänkt” skulle man kanske kunna sammanfatta rapporteringen. Men vad som fick mindre uppmärksamhet var att den också var helt irrelevant. Presidentämbetet äger inte budgetfrågan. Det presenterar ett översiktligt förslag, ett ”budgetdirektiv” på kanslisvenska, som parlamentet sedan kan beakta, om det vill. De ledande republikanska politikerna fnös knappt, de muttrade något halvt hörbart om ”dead on arrival”, och skrev sedan en tråkigare budget själva.

Det här gäller definitivt lejonparten av hans dekret, och en stor andel av de fåtaliga nya lagar som kongress och senat ändå röstat igenom. De är antingen symbolhandlingar, eller symtom på att Trump inte förstår hur regering fungerar.

Så nästa gång du ser en rubrik om att Trump vill strypa homosexuella grodor eller har tafsat på Litauens president, vänta med känslor och intresse. Ställ frågorna ”om det här stämmer, har det isåfall några konsekvenser?” och ”säger det någonting jag inte visste när jag vaknade i morse?”. Om svaren är nej kan du obekymrat strunta i att läsa vidare.

Macbeth-citat:

Life's but a walking shadow, a poor player
That struts and frets his hour upon the stage
And then is heard no more: it is a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.

The Greatest Show On

Trumpspaning nummer 1

Den bästa följetongen

Sedan Donald Trump blev presidentkandidat har jag blivit beroende av amerikansk politik. Det är den bäst skrivna, bäst producerade, bäst iscensatta serien som finns att följa just nu. Den är mer spännande än Game of Thrones, mer allmänbildande än Designated Survivor och har mer svart cynisk humor än House of Cards.

Det jag framför allt uppskattar är den ambitiösa strukturen. Vi har sex-sju parallella ramhandlingar och ett persongalleri med ett par dussin viktiga roller.

Varje vecka fokuserar storyn på tre-fyra huvudpersoner i ett spännande dilemma eller konflikt, och på en av handlingens fortlöpande huvudlinjer. Förra veckan handlade om Trumps äldsta son Donald Trump Jr i hemligt möte med en vacker rysk advokat. Den här veckan fokuserar berättelsens blick istället på Justitieminister Jeff Sessions och hans tvååriga bromance med Donald, som nu verkar vara på väg mot en dramatisk breakup.

Nästan varje veckas avsnitt ger också förevändning till någon specifik backstory eller infodump. (Vad är 25e konstitutionstillägget? Dags för en flashback till Watergate-skandalen? Varför deltar både Ryssland och USA i Syriska inbördeskriget?)

Det är stor dramatik och viktiga frågor: Amerikas själ och världens öde står på spel i hart när varje konflikt. Samtidigt släpps aldrig en episod utan storartad lyteskomik och svart humor.

För er som har missat senaste säsongen, här är handlingens huvudkonflikter:

*Regeringsbildning. Mest fokus på den i början naturligtvis. ”Vilken knäppgök eller mästerskurk skall få vilket jobb den här veckan?” Men underskatta inte hur författarna lyckats suga på karamellerna, både genom en otroligt långsam och utdragen tillsättningsprocess, och genom ständiga nya avgångar eller avsked.

*Krig! Ska USA gå in i det Syriska inbördeskriget? Blir det krig med Nordkorea? Trump är alltid oförutsägbar. Ibland förhandlar han, ibland drar han iväg missiler. Vad skall The Commander In Chief göra härnest – du kan aldrig gissa!

*Ryssutredning. Har presidenten och hans underhuggare gjort sig skyldiga till landsförräderi under valkampanjen? Är det rentav så att Trump själv är utpressad och måste göra vad ryssarna befaller?! Och isåfall: kommer någon att åka fast, eller kommer Trump att lyckas stoppa alla tre pågående utredningar och slingra sig undan riksrätt?

*Diktatur! Det är ingen hemlighet att Trump egentligen vill bli kejsare, men kommer han att lyckas övervinna alla hinder som reser sig i grundlagar, domstolar och gnetiga tjänstemän? Vilken institution skall han anfalla den här veckan, och kommer den att överleva eller spräckas?

*Världens överlevnad. En pyrande, ofta annonserad men ännu inte aktualiserad, fråga är om Trump skall ställa till en global katastrof. Handelskrig med EU och Kina? Atomvapenkrig? Klimatkatastrof? Historiens största finanskrash?

*Sist men inte minst: intriger och maktspel inom Trumps regering. Alltid lika rafflande. Vem hugger dolken i ryggen på vem, vem blir avskedad och vem blir Trumps nya bästa kompis?

Om ni vill börja följa Trump-såpan räcker det egentligen med att följa Trevor Noah eller Seth Meyers (med hedersomnämnanden till Stephen Colbert, Samantha Bee och John Oliver) på satirkanalerna. De sammanfattar det senaste på tio-femton minuter om dagen, fem dagar i veckan, gratis på youtube. Allt det viktigaste, med skämt och allmänbildning och väl valda klipp.

Problemet är att det också finns obegränsat med extramaterial. Det finns artiklar, intervjuer med alla medarbetare, hela youtubekanaler där folk som är nördigare än en själv sitter och analyserar de senaste förvecklingarna och spekulerar om kommande vändpunkter. Det går att avnjuta fyra timmar om dagen. Minst! Kanske dessvärre.

Jag återkommer...

Dags att rezza bloggen

Länge sen sist.

Jag ska göra ett nytt försök att få upp texter jag skrivit här på bloggen.

Det har inte hjälpt att Blogspot konverterat till Blogger för ett par år sedan och att jag var registrerad med en inaktuell mejladress och inte hade en aning om hur jag skulle komma in. (Tack Ulrika!)

Jag har ett par resedagböcker och några texter om politik i USA som ligger och skräpar. En betraktelse över Suicide Squad. Några tankar om flyktingmottagning. Hur man gör för att bli rånad på bästa sätt. Skåpmat.
Till att börja med.

Vi får se.