Manlig Könsroll del 1

En tjej ställde frågan "Hur är det för er? Hur känns mansrollen?" Jag har försökt formulera något slags svar i ett par månader nu. Det här är mina inledande tankar. Det blir två delar till (tror jag).

Den första, viktigaste skillnaden mot den kvinnliga könsrollen, är att den manliga är rymligare.

Det är förresten svårt att skriva utan att jämföra, inte bara för att de två kan antas spegla varandra, utan för att det skrivits så mycket mer om kvinnorollen. I själva verket har nästan allting intelligent jag läst om könsroller handlat om den kvinnliga. Här måste jag förresten göra en utvikning i utvikningen och hänvisa till två bra böcker om manliga könsroller: Ställd av Susan Faludi och Med uppenbar känsla för stil av Stephan Mendel-Enk. (Mer om dem i kommande delar.)

Män har ägt makten ett bra tag nu. Den politiska makten, den fysiska, ekonomiska och kulturella... inklusive makten över tanken. Män har tex bestämt vad en Riktig Man ska vara. Och det man har kommit fram till är att:

*trumvirvel*

alla egenskaper som kan vara bra att ha, eller som skulle kunna vara åtråvärda, är manliga.

I stort sett. Det finns bara en liten handfull positiva egenskaper som inte är, eller kan vara, manliga. Jag tror att det handlar om egenskaper som är till direkt nackdel för innehavaren när han ska skaffa, utöva och försvara makt. Extrem ödmjukhet eller givmildhet tex. (Men ni kvinnor får gärna ha dem. Grattis! Vi överlåter de här toppenegenskaperna åt er. Kvinnor är finare än män, mera moraliskt högstående än oss, är det inte fint? Var vi inte generösa och ödmjuka nu?)

Det är manligt att vara klok, stark och modig.

Också att vara snygg, populär, oberoende, omhändertagande, kompetent, rik...

Och allting annat som någon kunnat tänka sig! Vid olika platser och tidpunkter har män bestämt att det är sexigt eller manligt att vara naken, att ha dyrast kläder, att vara fetast, att ha störst snopp, att ha minst snopp, att kunna hålla sig länge innan man måste kissa, att kunna fasta länge, att ha memorerat flest obegripliga böcker, att kunna skicka en boll genom ett obegripligt litet hål långt långt bort, att vara bra på att sjunga spela eller laga mat, att ha coolast piercings, att ha dödat många andra människor, att vara total pacifist, att kunna tala i tungor, att knarka, att vara absolutist...

Okej, jag drog efter andan och kom av mig där, men jag är säker på att det går att ta ny sats och rabbla lika många till. Poängen är att vad helst ens egen subkultur råkar tycka är inne, har också blivit synonymt med att vara manlig.

Det har skrivits rätt mycket om att manligheten är det normala, och kvinnligheten något avvikande, ett specialfall som definieras i kontrast till det allmänmänskliga, och vad det betyder för en kvinnlig identitet. Som man sitter man på andra sidan av det myntet. Att vara en riktigt man ligger mycket närmare, blir ibland nästan helt synonymt till, att vara en bra människa. Hur man blir en riktig man är alltså nästan lika individuellt som människors drömmar om hur de vill vara, eller vad de vill åstadkomma, rent generellt. Man kan förmanliga sig själv genom sitt yrke, sitt intellekt, någon sportprestation, en förmåga att få andra att skratta, sin familjeroll, sin politiska eller ideologiska självuppfattning, sitt utseende, sitt sexliv eller genom att jaga en fantasibild av hur en riktig Tarzan-man beter sig.

Jag menar inte att kvinnor inte kan skapa mening i tillvaron och bygga sin självkänsla på alla ovanstående sätt. Det gör de! Skillnaden är att man som man kan få bekräftelse i sin sexuella identitet på köpet, medan man som kvinna ofta inte får ett dugg bekräftelse i sin. (När det inte är tvärtom. Framgångsrika kvinnliga ståuppkomiker, politiker, akademiker eller direktörer brukar inte direkt vittna om hur feminina deras framgångar får dem att känna sig, eller uppfattas!)

Jag menar inte heller att valet av strategi är ett fritt medvetet val. Eller att alla olika strategier är lika bra, framgångsrika och tillfredställande. Och det finns definitivt negativa egenskaper att förhålla sig till också. Mer om sånt i kommande blogg...

Sammanfattning: mansrollen är mera varierad, flera olika saker för olika män, än kvinnorollen. Den innehåller också fler positiva egenskaper (som vore bra för alla, oavsett kön). Att vara en maskulin man och att vara en bra person (en sån person som man skulle vilja vara) är betydelsemässigt närmare varandra, än att vara en feminin kvinna och en bra person.